För ett par dagar sedan kom en IFAU-rapport som väckte stor uppmärksamhet och orsakade ledarsidorna på både DN och Dagens Industri att återigen misstänkliggöra de sjukskrivna. Denna gång långtidssjukskrivna kommunalarbetare. Man menar att denna grupp, till största delen medelålders kvinnor, skulle ha planerat sina längre sjukskrivningar till 1999 när de fick en kollektivt avtalad tilläggsförsäkring.
Och visst, läser man de sammanfattande orden i rapporten kan man lätt överväldigas av den märkliga slutsatsen. Citat ur IFAU-rapporten författad av Patrik Hesselius och Malin Persson:
Återinförandet av den kollektivt avtalade kompletterade ersättningen vid sjuk-frånvaro ökade sjukfrånvarolängden med 4,7 dagar för sjukfall som varade minst 91 dagar följda maximalt till dag 360.
Glasklart kan tyckas. Läser man däremot hela rapporten slås man först och främst av med vilken förvirrande inkonsekvens den är skriven, sedan av att slutsatsen inte stämmer överens med statistiken som presenteras. Inte heller har man, varken i rapporten eller i den fastslagna slutsatsen, tagit någon hänsyn till andra orsaker som kan ha påverkat långtidssjukskrivningarnas antal.
I rapporten får vi veta att ersättningsnivåerna i den offentliga sjukförsäkringen sänktes 1991. Samtidigt omöjliggjordes kompletterande tilläggsförsäkringar fram till år 1998. Detta år ändrades reglerna och de kommunalt anställda fick en 10% tilläggsförsäkring vid längre sjukdomsfall, dag 91-360. Statistiken som presenteras i rapporten sträcker sig från 1995 till 2001.
I rapporten presenteras de avgörande faktauppgifterna i Figur 1, 2 och 3. Där kan man se att de båda grupperna, statligt anställda och kommunalt anställda, har de största ökningarna av långtidssjukrivningar under perioden från 1995 till år 1998. Trots att båda grupperna då alltså saknar tilläggsförsäkringar.
Informationen om tilläggsförsäkringen fick de kommunalanställda medlemmarna först i början av 1999, och det är alltså då de skulle ha slagit till och satsat på en långtidssjukskrivning. Tabellerna visar tvärtom på att just vid denna tidpunkt, och strax efter, börjar kurvorna att planas ut i båda sektorerna, för att sedan fortsätta att öka något i den statliga. Detta trots att de statsanställda inte har någon kompletterande försäkring. Tittar man på siffrorna för år 2000-2001, när alla kommunalarbetare borde ha fått upp ögonen för vilka vinster de kan göra på att bli långtidssjukskrivna, planar kurvan istället ut och sjunker under de statsanställdas nivå.
Slutsatsen borde alltså bli att tilläggsförsäkringen tvärtom hjälpte till att sänka de kommunanställdas sjukfrånvaro. Speciellt om man fortsätter att inte ta någon hänsyn till andra faktorer som kan ha påverkat antalet långtidsjukskrivningar. För, att de långtidssjukskrivna kan ha blivit sjuka på grund av förslitningsskador och långvarigt slit i nedbantade och sönderstressade organisationer kan man givetvis inte tänka sig. I den värld som här beskrivs är alla beräknande och drivs enbart av krassa vinstintressen.
För det vet ju alla – sjukskrivna och arbetslösa är kallt beräknande människor som enbart satsar på att tjäna stora pengar på våra socialförsäkringssystem.
Kanske det vore bättre att lyssna på centerpartiet och återinföra fattighjälpen för dessa fuskande och trixande människor. För ingen inbillar sig väl att något privat försäkringsbolag vill försäkra en medelålders kommunalarbetande kvinna med förslitningsskador.
Tacka vet jag alla dessa hederliga moderater och centerpartister med rent vitt mjöl i påsen och subventionerade pigor. De som aldrig sjunker till samma låga nivå som oss andra dödliga. De som aldrig använder svartjobbare eller fifflar med skatter, försäkringar eller bonusar. Halleluja!
I dag får vi så veta att a-kasse avgifterna kommer att höjas igen till hösten på grund av massavhoppen från kassorna. I går visade Rapport siffror som avslöjade att fackföreningarna fortsätter att tappa medlemmar i rasande fart. Regeringen har alltså lyckats bra med sin taktik att göra facken dyrare och på så vis mer impopulära. Fackföreningarna är det strategiskt viktigaste benet att slå undan i jakten på välfärdsstaten. Den moderatledda regeringens anhängare jublar säkerligen i sina hängmattor (och gungor 😀 ). Taktiken ser ut att lyckas!
Bara att gratulera regeringen Reinfeldt till de stora framgångarna under de första månaderna vid makten. Den svenska modellen är på god väg att falla!
*
Andra bloggar om: politik, humor, regeringen, a-kassa, samhälle, forskning, hälsa, sjukskrivningar, rättvisa, försäkringar
Ett hjärta RÖTT 
Martin
/ juli 5, 2007Nja, nu är det inte nedmontering utan första hjälpen på ett blödande system.
Mikael
/ juli 6, 2007Jag tror du missförstår. Syftet med att alls ta upp de statsanställda i denna rapport är att de är en s.k. referensgrupp. De har liknande förhållanden förutom den faktor man analyserar – den höjda ersättningen. De ”andra orsaker som kan ha påverkat långtidssjukskrivningarnas antal” som du efterlyser är med andra ord irrelevanta eftersom de bör ha påverkat båda grupperna. Det är därför inte intressant för undersökningen att bägge kurvorna först pekar upp och sen planar ut litet på en hög nivå. Det intressanta är att det finns en statistisk säkerställd ökning på 4,7 dagar _jämfört med_ referensgruppen, vid den tidpunkt där eventuella effekterna från förändringen borde synas.
Mia
/ juli 6, 2007”Fackattack” är skitkul att säga jättefort.
mona
/ juli 6, 2007Högern har aldrig gillat arbetarklassen, sjuka och mindre bemedlade. Det är inte förren nu de har fått chansen att visa sin avsky och intolerans till dem som inte är lika dem själva
ilse-marie
/ juli 6, 2007Till Mikael:
Jag tror inte att jag missförstår…
I rapporten förväxlar författarna ett funnet statistiskt samband med ett orsakssamband. Sektorerna kan skilja sig åt på flera punkter så som arbetsuppgifter, rehabiliteringsinsatser, det sektorspecifika rationaliseringstrycket och omfattningen av olika diagnosgrupper. Om man inte väger in de här och fler skillnader mellan de sektorer som jämförs kan ingen seriös forskare hävda att det enbart finns en orsak till sjukskrivningslängden – vilket forskarna i detta fall slår fast som en absolut sanning.
Märkligt är också att författarna inte kommenterar vad som händer mellan åren 1999 och 2001 (när kommunalarbetarna har fått information om den extra försäkringen, som enligt författarna gjort deras beräknande hjärnor mer benägna att lura sina läkare). Statistiken visar att längden på de statsanställdas sjukfrånvaro ökar mer än de kommunalanställdas – den extra försäkringen leder alltså inte till att längden på sjukskrivningarna bland kommunalanställda ökar under denna tid.
Orsaken till att man inte tar upp dessa sifror är förvisso inte svår att räkna ut – fakta motsäger deras från starten fastlagda slutsats.
Men, det värsta med hela denna undermåliga forskningsinsats är inte själva forskningen, det är istället att alla från ministrar till DN, Di och SR sväljer eländet som sanningar! Källkritiken är lika med noll när slutsatserna stämmer överens med deras egna fördomar och nyliberala sanningar. Lögn, förbannad lögn och statistik – skulle man kunna sammanfatta eländet med!
Sam Zodiac
/ juli 7, 2007…för att citera Samuel Langhorne Clemens, mera känd som Mark Twain. 😀
http://www.livet.se/ord/kategori/Statistik
Charlotte
/ juli 7, 2007Rapport visade också att a-kassesystemet nu snarast är överfinansierat. Man använder sig tydligen av detta som en mjölkko för att finansiera skattesänkningar. Och det intryck man lyckats skapa, av a-kassan som en blödande belastning, det stämde förstås inte med verkligheten.
Kommentarer överflödiga.
Gunnar
/ juli 8, 2007Hej
Apropå fg inlägg.Ja visst är väl Oh Lura bara så bra!
Än så länge så kommer aliansen inte åt avtalsförsäkringarna.Så dom som ingår i sådana kan skatta sig lyckliga.
🙂
Vänstra Stranden
/ juli 12, 2007Delar exakt din analys av rapportern. Den var faktiskt uselt presenterad (har inte läst den) och just det du sätter fingret på (statistiska samband är inte detsamma som orsakssamband) är helt avgörande.
Att antalet dagar ökar med knappa fem när man talar om långstidssjukskrivning är ju inte heller något särskilt starkt argument med tanke på alla de andra faktorer som författarna tydligen inte kontrollerat för./VS